Ett Vikinga liv från 800-talet
med stark koppling till NUTID!
En av min familjs bästa vänner Ann får Antwerpen (Belgien) har den här upplevelsen att delge er alla som läser…(genom mig)
Ann träffade med min storebror och svägerska för många år sedan då de var i Belgien på kombinerad semester och träningsläger inför kommande motocross-säsong. Ann´s dåvarande partner var vän med en motorcykelmekaniker som de kom i kontakt med… De blev vänner och Ann som var duktig och intresserad av språk började ta kurser i det svenska språket.
Ann och hennes man kom till Dalarna på vintrarna för att träna på snö med sina slädhundar. De träffades flera gånger varje år och jag och de övriga i familjen blev då också bekant med Ann. Efter separation med sin kille fortsatte hon besöka våran familj ibland över julen ibland över midsommaren. Hon fortsatte plugga svenska och blev jätteduktig.
På en semester till Norge med en väninna hamnade hon på ett Vikinga museum på en ö utanför Oslo. Bygdøy. När de stod där och tittade på sakerna kände hon att det där vikingaskeppet framför henne kändes så bekant… Hon skojade med sin väninna och sa ett hon troligen varit här i Norden på Vikinga tiden… Alltid känt den här dragningen till norr…
Efter några år med täta besök till Sverige bestämde hon sig helt enkelt för att flytta hit. Min bror och svägerska var med och kollade på hus som hon hittat på Internet, de tittade på många men till slut bestämde hon sig för en röd stuga i ett skogsbryn i en by utanför Falun. Jobb hade hon redan sökt så det ordnades snabbt. (Jag förvånas över vilken drivkraft denna kvinna har alltså, men läser man fortsättningen så förstår man varför…)
Hon levde ensam jobbade mycket och längtade efter kärleken… En kväll satt hon och surfade på en kontakt förmedling på nätet och fick då ett meddelande av en kille… Han skrev lite blygt om vem han var och var han bodde osv. Underskriften på meddelandet var ”Viking”
Hon gillade det hon läste och skickade iväg ett svar… För att göra en lång historia kort så kan jag bara säga att det två numera är förlovade och bor längre upp i landet vid havet... Och hon läser just nu till undersköterska...
Jag kontaktade sen Ann för att se om hon ville göra en regression för att kanske komma fram till vad det var som var drivkraften i hennes önskan att komma till oss i kalla Norden… Att lämna vänner , familj lägenhet osv för att pröva sina vingar så långt hemifrån…
Och följande historia förtäljdes för mig i Dala Hypnos sessionsrum…
Jag jobbar ner Ann i djupavslappning med min röst och börjar lätt med några minnen från hennes ungdom och barndomsår…För att när hon är tillräckligt avslappnad guida henne tillbaks till ett tidigare liv…
Jag: 3, 2, 1 Sätt nu ner fötterna med kraft i ett tidigare liv… Se på dina fötter…känn dina fötter. Berätta! Har du skor eller inte?
Ann: Det är ingenting…Jo! En grön gräsmatta…massor av blommor…känns som kanske Gotland…Visby.. ruiner.. Fårö…Jag har inte så mycket kläder, ser ut som väldigt länge sedan…Jag är en tjej i 20 års åldern.
J: Hur känns kläderna?
A: Det är ett kraftigt tyg… grågrönt tyg… Jag har långt mörkt hår.
J: Vad gör du?
A: Jag bara trivs här… det är så fint, havet, naturen jag mår så bra här…
J: Vad heter du?
A: Cecilia.
J: Var bor du?
A: I en by. Inga riktiga hus mer som hyddor… Alla hjälper varandra. Det är som att man lagade maten tillsammans utanför hyddorna, vi åt tillsammans.
J: Gå bakåt i tiden från det livet och berätta var någonstans du hamnar…
A: Jag är 7-8 år…
J: Var är din mamma? Gå till ditt hem!
A: Är inte mycket i hyddan… en liten brasa, inga möbler bara sovplatser och nånting som liknar sovsäckar. Lergolv. Känns som vi lever mer ute än inne i hyddan…
Jag leker med andra barn.
J: Vad gör din mamma?
A: Hon lagar mat och syr kläder… ser efter oss tillsammans med mormor.
J: Var är din pappa?
A: Han är inte här, han är ute med de andra männen och jagar. De är borta flera dagar.
J: Har du några syskon?
A: Tror jag är själv.
J: Vad lagar de för mat?
A: Kött grönsaker…älg, nåt som pappa kommit hem med.
J: Vad leker ni för något?
A: Mest med pinnar, inga leksaker, springer fram och tillbaks… skrattar och retas, har roligt, det är mest pojkar.
J: Gå vidare...
A: Känns som att det är svårt att föreställa sig pappa… kanske han inte kommer. Ser havet framför mig hela tiden…
J: Fortsätt!
A: Känns som att jag väntar på någon som inte kommer…
Jag är 20 år igen…Jag är ledsen, det är kallt jag börjar att frysa…solnedgången är så fin… Känns nästan som Jörgen är med i det här… jag väntar på någon som inte kommer. Och jag vill inte gå… Känner mig bara så ledsen och trött. Jag sätter mig ner och väntar… jag fryser det är nu mörkt. Ingen kommer och tillslut somnar jag…
J: Vad drömmer du?
A: Ser en båt på havet… en Vikingabåt med män i. Jag drömmer inte om någon händelse mest om natur, havet. Men i drömmen finns män med skägg.
( Jag tänkte att det var väl själva sjutton om inte någon bekant ska ploppa fram snart så vi får veta varför hon känt sig så dragen hit)
J: Gå bakåt till tiden innan männen åkte iväg…
A: Ser samma bild av byn som förut men nu är jag äldre. Det är kväll och alla dansar kring en brasa. Jag är glad och lycklig och jag har en man vid min sida…Det är fest och alla är med…
J: Hur ser han ut?
A: I 20 års åldern liknande gråaktiga tyg kläder, byxor och nåt som ser ut som en gammeldags t-shirt, väldigt enkelt, skinnstövlar. Enkelt men fint.
J: Hur känner du?
A: Jag är lycklig, glad det är han som jag vill leva med, som jag alltid vill vara tillsammans med. Vill inte förlora någon mer. Jag vet att en dag kommer han att åka iväg med alla andra män i byn…
J: Vart?
A: Med båtarna långt bort, de brukar vara borta jättelänge. Det är inte för att jaga…I flera månader är kvinnor och barn själva kvar i byn. Det är väldigt primitivt… allt som man har , har man gjort själv, i trä, järn… ja allt.
Det känns som jag befinner mig mer norrut i ett land med mycket natur. Inte så många människor. Man jobbar hårt, men det är ingen stress alla mår ganska bra.
J: Gå framåt i tiden!
A: Jag är fortfarande kvar i byn, jag lever själv, är 35 år. Känns som att den jag väntade på inte kom hem…Men jag har gått vidare med mitt liv…Jag lever själv, hjälper till med barnen i byn. Lite ledsen, saknar min man... Jättekonstigt när vi började såg jag en gräsmatta med fina blommor. NU är allt bara grått, lerigt inget gräs…
J: Barnen har de börjat växa upp? Finns det män i byn nu?
Finns det nån hotbild för er…. Jag menar som överfall och liknande?
A: Nej inget hot, på havet kanske för männen som åker iväg, vi som är kvar i byn sköter bara lugnt vardagsbestyren…
J: Gå framåt i tiden!
A: Jag är 60 år… sitter vid havet med ett barn, det är någon annans barn… jag sjunger och berättar historier bara trivs. Stirrar ut över havet, har alltid en ledsen ensamhetskänsla i mig… Jag har aldrig kommit över saknaden efter min man och barnen vi aldrig fick.
J: Gå då till omständigheterna som leder fram till din död.
A: Jag är gammal...har långt grått hår...Jag är inte sjuk bara gammal, jag har levt länge, varit ensam. Det är inget dramatiskt, bara dags för mig att gå...Jag ligger på en bänk med ett renskinn, jag har ingen ork är så trött...
J: Har du någon med dig?
A: Nej käns inte så. Känns nästan skönt efter alla ensamma år att få ”sova” nu. Jag bara ligger ner och somnar in...
J: Lämna nu kroppen , se din kropp ligga där på bänken, se hur den ligger på renskinnet...Hur känns det?
A: Lättnad att få vila, det har varit tufft, det känns skönt.
I det här tillståndet som Ann befinner sig är det nu möjligt att få svar på en mängd olika frågor...
1) Vad var det som var vikitgast för dig i livet som Cecilia?
A: Ledsen- saknad vet inte vad jag ska tycka om det...kanske att jag ska njuta av varje sekund jag får vara med någon i det här livet. Vara rädd om varandra inte ta någon för givet...
2) Vad var det som fick dig att växa andligt?
A: Kärleken...Finns så mycket att ge tillbaka till alla människor, det gör livet så mycket finare när man har människor i kring sig som man älskar...
3) Vad kunde du då gjort bättre i det livet?
A: Jag funderar på den personen som försvann i 20 års åldern, känns som jag väntade hela mitt liv...var det så bra?
4) Vad skänkte dig störst tillfredsställelse?
A: Naturen var väldigt viktigt, bara att njuta av havet, att bara vara, ta det lugnt och lyssna på fåglar och vågor...
5) Vad var mest sorgligt?
A: Att min kärlek försvann...
Vad tar du till dig mest av i den här upplevelsen, vad för insikt kommer du att ha nytta av i livet som den du är idag, som Ann?
A: Man ska göra det man drömmer om inte sitta och vänta...kanske vara mer impulsiv inte vänta tills det är försent...
J: Kan du säga några kloka ord som den du var då till den du är nu?
Cecilia till Ann: Njut! Och lev livet, njut av kärleken att vara glad, att du har det bra nu, gör det du drömmer om... se till att må bra.
J: Vänd på det och säg något som den du är nu till den du var då.
Ann till Cecilia: De var bra att du tyckte att du hade det bra ändå...du bodde bra och hade förmågan att kunna njuta av det lilla...men det var ensamt...men fint ändå. Jag kan i de här livet som Ann ta igen det jag inte fick då...
Mer frågor? Kände du igen någon? Ja... Jörgen min fästman i nuvarande livet , det var han som jag väntade på det var han som inte kom tillbaks från havet...
Vilket årtal? 800 talet...
Var någonstans ? I Scandinavia någonstans vid havet...
Ja...sånt här kan jag få varamed om att uppleva när jag gör regressioner med olika människor...Och Ann har ju i det här livet verkligen låtit sitt ”inre jag” var med och styra...hon har ju verkligen lyssnat på sin ”inre röst”... Och den har tagit henne till Norrland...till havet... till Kärleken till Jörgen...mannen som hon väntade på och sörjde ett helt kvinnoliv i 800-talets Sverige... Märkligt! Härligt! Underbart!
Nedtecknat av Anneli Bäckman, godkänt av Ann.