Spruträdsla pojke 10 år…
Att jobba med barn är oftast väldigt tacksamt…som i det här fallet…de är helt enkelt mycket mer lättsuggererade.
Alltså, kille i 10 årsåldern…panikslagen inför stick i alla former…plåsterbortdragningar…blod, ja allt sånt som man är tvingad att gå igenom om man har råkat få en långbehandlad åkomma (2 år).
Mamma naturligtvis helt utsjasad, stor oro varje gång ett sjukbesök närmar sig…krig varje gång provtagning ska ske… krig varje gång en nål ska sättas…krig varje gång plåstret ska dra av… Att ta ett blodprov kunde ta 5 timmar…Ofta sövning för att få ta de enklaste prov…men då blev ungstackarn dålig av narkosen istället…Personalen svettig…mamma svettig…snor svett SLAGSMÅL och TÅRAR…
Vi började jobba på så sätt att jag träffade familjen, mor fick berätta, pojken fick berätta…han får prova på en avslappning bara föratt känna på hur det kommer att kännas. Vi bestämmer att göra ett band som han ska lyssna på hemma med suggestioner som han behöver, mamma mejlar en detaljerad berättelse som innehåller allt... färdbeskrivning... om hur det går till från det han vaknar en morgon då han ska in för att ta nya prover, hon skriver om hela resan i bilen hur de kommer fram till sjukhuset, går igenom entreén osv… allt för att jag ska få in så specifika suggestioner som möjligt…
Jag gör en mall och vi träffas igen. Då lär jag först pojken självhypnos och han var mycket läraktig…
Sen lär jag honom hur han med suggestioner kan bedöva sin arm… helt bedöva sin arm…vi leker fram bedövningen och han bedövar olika ställen på sin kropp och jag nyper honom…sticker försiktigt på honom och han reagerar inte…wow magic! Icke då, han har bar tagit fram sin inneboende styrka, den styrkan och den kunskapen har vi alla inom oss…
Vi spelar nu in ett band med allt han lärt sig, och med lugnande suggestioner om hur det kommer att gå till på nästa provtagning…suggestioner om lugn och åter lugn…om hur bra allt känns, till och med hur han ”bedövar” öronen så de inte släpper in skrämmande ljud (funkade utmärkt)osv…
Vi träffades 4-5 ggr och gjorde någon mer inspelning som passade kommande behandlingar bättre och mamman rapporterade att det hade ”GOTT SÅ BRA!!!” Hon var överlycklig...entusiastisk... allt hade gått bra och grabben lyssnade på bandet varje dag nästan och det är med när han är på sina behandlingar...
Det sista jag hörde var att han ligger och ”flinar” och retas med sköterskorna som har tårar i ögonen för att det går så bra...
Ja så kan en behandling gå till men den här killen har verkligen bjudit till själv...tränat flitigt med banden...nu behöver han inte lyssna längre... ”det sitter i huvudet ser du” sa han till mamma nyligen... Och han har helt rätt det sitter i huvudet...